Direktlänk till inlägg 9 maj 2011
Ursprung
Själva framställningssättet har gamla anor i Japan och kan spåras ända till 1100-talet.[1] Ordet ”manga” kan bokstavligen översättas till ”fria bilder” och användes först av träsnittskonstnärer (ukiyo-e) som Hokusai (1760–1849), för utgivningen av en bildsamling innehållande karikatyr-sketcher. Modern manga, är storögda varelser med oproportionerliga kroppar skapades i princip av Osamu Tezuka (upphovsman till bland annat Astro Boy) på 1950-talet. Redan då var det populärt med koztplay, en sorts manga dräkt. Ungefär 100 år senare kom de på pocky, en sorts godis som är väldigt populärt i japan och även hos många i Sverige.
Idag uppges 35 % av allt tryckt material i Japan vara manga. Mangahistorierna ges vanligen ut kapitelvis i stora, telefonkatalogliknande magasin på 200 till 850 sidor, med 15-40 sidor av ett nummer tillägnade varje kapitel. Manga ges senare ofta även ut i ett seriebokformat med bättre kvalitet (ofta i formatet tankōbon), avsedda att samlas på till skillnad från de billiga magasinen. Framgångsrik manga kommer ofta även i animerad form (se anime) och/eller blir föremål för "otecknade" TV-serieversioner (se dorama). Manga läses från höger till vänster, i enlighet med det traditionella sättet att skriva japanska. De allra flesta sidorna i en mangatidning är i svartvitt; ofta är dock ett antal sidor närmast omslagen i färg (bland annat där reklamen trycks), vilket möjliggör färgtryck även åt vissa mangasidor.
Det är bara utanför Japan som manga kommit att betyda japanska serier. I Japan betecknar det mediet som sådant och kan även användas för närbesläktade kulturyttringar, typ skämtteckningar. Man kan jämföra med engelskans begrepp cartoon, som används på ett liknande brett sätt. Det engelska lånordet "komikkusu" (från "comics") används ibland som en mer sofistikerad/hippare synonym till mediet, eller som en definition på själva pocketarna som serierna samlas i. Lånord från engelskan är legio i modern japanska och tas framför allt till när ett japanskt ord för samma sak saknas. För amerikanska superhjälteserier används ibland begreppet amekomi, ifrån amerikan komikkusu.
I både Kina och Sydkorea används samma (från japanskan inlånade) teckenpar för tecknade serier, men uttalen skiljer sig åt. Ibland ser man därför också uttrycken manhua för manga från Kina, och manhwa för manga från Sydkorea. Manhua är den kinesiska termen och publiceras av tecknare i Kina, Taiwan och Sydkorea. Manhwa är serier publicerade i Korea och läses från vänster till höger.
Väldigt lite, relativt sett, manga finns idag översatt till svenska. Tillgängligheten på engelska översättningar har fyllt det behov som funnits. Saker och ting förändrades något efter succén med den svenska Dragonball-utgivningen. Förutom barntidningarna Banzai, Beyblade (nedlagd) och Digimon (nedlagd) har Manga Media satsat på tre månatliga tidningar; Manga Mania, Shonen Jump och Shojo Stars, men samtliga fick läggas ned efter dåliga försäljningssiffror. Pocketböcker enligt det japanska tankōbon-formatet ges ut av Bonnier Carlsen, Egmont Kärnan och Mangismo (nedlagd). B. Wahlströms bokförlag publicerade koreansk manhwa under varumärket "Megamanga" till och med sommaren 2007, då märket slopades och ersattes av förlagsnamnet självt. Under perioden 2000-2009 har de fyra förlagen tillsammans gett ut 741 tankōbon. Finanskrisen 2008–2009 bäddade för en förlagskris, vilket blev början till slutet för den stora mangavågen. Under 2010 släpps knappt 25 tankōbon på svenska.
Exempel på manga-serier: Digemon, Pokemon, Silver Fang, Bakugan m.m
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|